Hemma från Rödspätte 2010.
Så har då hallarna än en gång tystnat och lukten av blod, svett och tårar lämnat Fredrikshamn. Skolornas 80-talsinredning står återigen prydligt uppstaplade på fint danskt manér och kassörerna på de lokala små butikerna har äntligen fått tag i mynt igen... Rödspätte Cup är över för denna gång.
Stenungsunds HK åkte till årets cup med fem lag. Pojkar-93, Flickor-93/94, -95, -96, -97. De lag som rent placeringsmässigt klarade sig bäst i turneringen var grabbarna som tog sig till A-slutspelets första match och 95:orna som tog sig hela vägen till A-slutspelets Kvartsfinal(!). Både Flickor -96 och -97 gjorde också bra ifrån sig då båda lagen lyckade ta sig till B-final där de tyvärr blev besegrade.
Hur gick det då för SHK:s stolthet, våra A-flickor (93/94), eller "Dame Junior" som danskarna säger?
Jo. Först ska vi fastställa förutsättningarna. Vi åkte till cupen med sju utespelare och en målvakt. Vår ena målvakt, Anna, blev tyvärr sjuk alldeles innan och kunde inte åka med och Belle har under en längre tid inte varit aktuell för spel. (Det måste varit den minsta truppen i hela Rödspätte.) Som tur är så åkte vi med åtta riktiga krigarlejon så vika ner sig va det inte tal om! Vi var fast beslutna om att kriga så länge orken fanns och se hur långt det räckte.
Match 1: Borås HK vs SHK 12-11 (Bannerslund, fre 8.00)
Det är alltid svårt att spela match kl. 8.00 på morgonen. Den enda fördelen med den tiden är att man får lite tid i hallen. Speciellt bra eftersom det var första matchen och tjejerna behövde nog känna på atmosfären lite. Vi kom till hallen rätt tidigt och lät tjejerna "leka" lite. Bara kasta lite boll eller bara lyssna på lite go musik och ta det lugnt.
Matchen blev en enormt jämn tillställning då SHK faktiskt höll i taktpinnen större delen av matchen. Bra spel och bra målvaktsspel från stenungsundarna räckte nästan till oavgjort men med lite flyt lyckades Borås vinna matchen men en boll. Surt, surt som fan men det fanns fler poäng att spela om.
Match 2: SHK vs Stryn TIL 9-9 (Bannerslund, fre 13,15)
Om Boråsmatchen var bra så var detta en riktig skitmatch. Det kändes tidigt i matchen att vi var betydligt bättre än motståndet och det kanske smittade av sig på spelarna. Det slarvades och tappades bollar, försvarsspelet var oengagerat och anfallen blev fantasilösa. Vi ledde ändå hela matchen men lyckades slarva bort vår ledning med bara 15 sekunder kvar. Visst, retligt att inte få två poäng mot ett sådant motstånd men nu hade vi iaf vår första poäng!
Match 3: Korsvoll HK vs SHK 14-8 (Bannerslund, lörd 9.05)
Ytterligare en tidig morgon ute i Bannerslund... Motståndet denna gång var Korsvoll som dagen innan hade spöat Stryn med 13 bollar och FFI med 8. Vi visste att det var ett riktigt handbollslag vi mötte och att det skulle bli tufft att vinna men vi spände bågen och försökte så gott vi kunde. Tjejerna gjorde en kanonmatch och krigade på ordentligt. Vi lyckades hålla jämna steg med norskorna nästan hela matchen och spelade som vanligt grymt försvarsspel. De mål som trillade in var allt som oftast kontringar eller skumma inspel till deras linjespelare. Att bara förlora med 6 mål mot det lag som kom fyra i hela turneringen gör nog denna till vår bästa match i turneringen. Det kan ju tilläggas att de vann sin kvartsfinal i a-slutspelet med lika många mål så rent tekniskt skulle vi ju kunnat vara där.
Match 4: AMTV:2 vs SHK 9-14 (Abildgård, lörd 12.25)
Äntligen vinst! Vilken vinst sen. Vi gav aldrig AMTV en chans egentligen. Bra spel från målvakt till kantspelare och alla drog sitt strå till stacken. Vi kontrollerade matchen från start till mål. Inte mycket mer att säga. Bra vinst helt enkelt.
Match 5: SHK vs FFI 7-15 (Idreattshallen, lörd 21.40)
Efter en del huvudräkning från ledarhåll så insåg vi att hur matchen än slutade så skulle vi komma fyra i gruppen så taktiken var simpel:
"Spar på krutet. Ta inga onödiga risker. Sätt er på bänken och vila om ni är lite trötta."
I teorin en väldigt enkel sak men som bekant blir det oftast inte som man tänkt sig. Vi börjar bra och tar ledningen genom ett par enkla mål. Det bjuds på lite målgester från alla möjliga håll och matchen rullar på. Så kommer då sista sekunden i första halvlek... Vår kapten råkar träffa en tjej i bröstet med en boll på ett frikast och domaren får ett spel! Rött kort till stackars Ellen och det blir raseri från ledarbänken. "Kom hit nu så ska jag prata med dig!" får Fredrik ur sig från bänkplats och för en kort stund trodde jag nog att andra röda var på gång. Vi fick tillslut acceptera idiotens beslut och spela av andra halvlek också.
Då, någonstans i mitten av andra halvlek, så gör Frida ett genombrott och gör mål. Problemet är bara att hon landar på utsidan av vaden och får en rejäl smäll. Hon får ont och vi beslutar att hon sitter resten av matchen. Ellen borta, Frida skadad. Ok, vi spelar med fem utespelare då. Med två av våra större spelare borta blev det tufft i försvaret och siffrorna sprang iväg. Men som vi sa innan matchen, vi skulle ju sluta fyra oavsett...
Efter matchen så var det många frågetecken som var tvungna att redas ut. Var Ellen avstängd nästa match? Skulle Frida kunna spela mer? Fanns det mer att ge från övriga tjejer som fick slita hårt i Ellen och Fridas frånvaro? Vi fick helt enkelt sprida ut oss för att lösa problemet. Annelie fick ta töserna till skolan för att sova. (Vi skulle ju spela match kl. 8.00 ute i Strandby nästa morgon...) Fredrik fick stanna kvar i Arena Nord för att vänta på beskedet om Ellen fick spela nästa match eller om hon var avstängd. Jag fick hoppa in i bilen och köra Frida till Hjörring för att kolla upp hennes ben.
Det är ungefär fyra mil till Hjörring från Fredrikshamn. Roadtrip i Danmark säger man ju aldrig nej till. Väl framme i Hjörring skulle man ju hitta Sjukhuset också, eller Sygehuset som danskarna säger. Vi fick stanna till på en mack.
-"Undskyld! Hva ligge Sygehuse?"
-"Kör fram til Lyskryss, sen höjer, sen ragt from. Sen aer do framme."
Lätt som en plätt. Vi hittade sjukhuset och gick in. Som vanligt så blev vi skickade kors och tvärs i det på tok för stora sjukhuset innan vi blev satta i ett stendött väntrum där vi satt över en timme innan vi såg skymten av någon annan patient. Det enda vi kunde göra var att vänta och räkna hur många gånger sjukhusets enda sjuksköterska körde igenom hallen med sitt eldrivna färdmedel.
Runt ett på natten blev det helt plötsligt liv i luckan. Först trillade två pensionärer in i väntrummet och fick genast gå in i nästa rum där de fick hjälp... Särbehandlade de svenskar tro?!?... Strax efteråt kom det in en liten yngling med sönderslagen haka. Med sig hade han sin vidriga lilla flickvän som envisades med att hålla en halv cigg i handen som inte ens va tänd... Skumt folk i Danmark helt klart... Efter att de fick hjälp så var det äntligen vår tur. Läkaren konstaterade att Frida hade fått en "Spraengning i fibrene" eller som vi tolkade det en blödning i muskeln. Det var enligt läkaren inga problev att spela med den skadan bara det inte gjorde så ont så vi åkte från Hjörring med ett positivt besked till slut.
På vägen hem lyckades vi med något så ovanligt som att se två cyklister krocka på cykelvägen i det bäcksvarta mörkret. Då höjdes ju förstås humöret lite och när man dessutom fick beskedet att Ellen INTE var avstängd så kunde man somna gött sen. Klockan var väl då ungefär 2.15 och man skulle upp 5.45 ungefär så det var dags att sova...
Slutspel:
16:delsfinal: SHK vs Nossebro IF 5-13 (Strandby, sönd 8.00)
Laget var fast beslutna att gårdagens negativa händelser inte skulle få påverka dagens matcher. Från första passningen så fanns vinnarviljan där hos samtliga spelare och med SHK:s numer legendariska försvarsspel hade Nossebro inget att sätta emot. Promenadseger skulle det stå om det rapporterades om denna match i Aftonbladet.
8:delsfinal: SHK vs Stord Handball:2 12-10 (Strandby, sönd 11.15)
Om man inte hade märkt det innan så märkte man det tydligt nu att tjejerna började bli trötta. Vi krigade inte längre mot andra lag och hur de spelar utan fokus nu var mer mot att få igång muskler, hjärna och vilja inför varje match. Att få spelarna att äta, vila och bara ta det lugnt var allt vi lade fokus på mellan matcherna. När väl domaren (en bjässe på 130 kg iklädd en, för helgen passande, skrikgul, tight tröja) blåste igång matchen så kändes det ändå som att tjejerna var förberedda och redo för match.
Även denna match kontrollerade SHK från start till mål. Det enda problevet för de röda var att Stord spelade med åtta spelare och vi sju. Pajasen i gult hade nämligen bestämt sig för att göra matchen gämn oavsett hur överlägsna vi var. Utvisningar för att man nuddar motståndarna, solklara tramp som han blundar för, ja allt ni kan tänka er dömnde han för... Som ledare är det svårt att hålla tungan rätt i mun en sån här match så en och annan groda hoppade nog ur... (Tur att domaren hade glömt hörselapparaten hemma kanske...) Vinst iaf till slut med 12-10!
Kvartsfinal: SHK vs Ellerbek TSV 6-15 (Abildgård, sönd 14.35)
Vissa säger att man ibland går på hälarna när man är trött. Vi gick nog på lårbenshalsarna vid det här laget. Åtta slutkörda SHK:are mötte ett betydligt piggare Ellerbek TSV och matchen kunde bara sluta på ett sätt. Visst, med lite flyt skulle vi kanske kunnat hänga med lite längre i matchen men det är orimligt att ens tro att vi skulle kunna vinna den matchen med den status vi hade. Alla tjejerna gjorde så gott de kunde och med trötthet kommer självklart sämre humör så det blev lite upprörda kommentarer till varandra i sista matchen men det beror som sagt på trötthet och inget annat. Jag tycker ändå att vi höll ihop det någorlunda i matchen och spelade av den med värdighet och kunde gå från hallen stolta över vår insats. All heder åt tjejerna helt klart.
Summering:
Phew... Det blev ett par rader till slut...
Tack tjejer för en kanonhelg. Tack Annelie för att du tog hand om "de små kycklingarna" när vi fick vår skönhetssömn på annan ort. Tack föräldrarna som hejade på i med- och motgång.
Over and Out.
//Dr. Phil aka Anders B.
Stenungsunds HK åkte till årets cup med fem lag. Pojkar-93, Flickor-93/94, -95, -96, -97. De lag som rent placeringsmässigt klarade sig bäst i turneringen var grabbarna som tog sig till A-slutspelets första match och 95:orna som tog sig hela vägen till A-slutspelets Kvartsfinal(!). Både Flickor -96 och -97 gjorde också bra ifrån sig då båda lagen lyckade ta sig till B-final där de tyvärr blev besegrade.
Hur gick det då för SHK:s stolthet, våra A-flickor (93/94), eller "Dame Junior" som danskarna säger?
Jo. Först ska vi fastställa förutsättningarna. Vi åkte till cupen med sju utespelare och en målvakt. Vår ena målvakt, Anna, blev tyvärr sjuk alldeles innan och kunde inte åka med och Belle har under en längre tid inte varit aktuell för spel. (Det måste varit den minsta truppen i hela Rödspätte.) Som tur är så åkte vi med åtta riktiga krigarlejon så vika ner sig va det inte tal om! Vi var fast beslutna om att kriga så länge orken fanns och se hur långt det räckte.
Match 1: Borås HK vs SHK 12-11 (Bannerslund, fre 8.00)
Det är alltid svårt att spela match kl. 8.00 på morgonen. Den enda fördelen med den tiden är att man får lite tid i hallen. Speciellt bra eftersom det var första matchen och tjejerna behövde nog känna på atmosfären lite. Vi kom till hallen rätt tidigt och lät tjejerna "leka" lite. Bara kasta lite boll eller bara lyssna på lite go musik och ta det lugnt.
Matchen blev en enormt jämn tillställning då SHK faktiskt höll i taktpinnen större delen av matchen. Bra spel och bra målvaktsspel från stenungsundarna räckte nästan till oavgjort men med lite flyt lyckades Borås vinna matchen men en boll. Surt, surt som fan men det fanns fler poäng att spela om.
Match 2: SHK vs Stryn TIL 9-9 (Bannerslund, fre 13,15)
Om Boråsmatchen var bra så var detta en riktig skitmatch. Det kändes tidigt i matchen att vi var betydligt bättre än motståndet och det kanske smittade av sig på spelarna. Det slarvades och tappades bollar, försvarsspelet var oengagerat och anfallen blev fantasilösa. Vi ledde ändå hela matchen men lyckades slarva bort vår ledning med bara 15 sekunder kvar. Visst, retligt att inte få två poäng mot ett sådant motstånd men nu hade vi iaf vår första poäng!
Match 3: Korsvoll HK vs SHK 14-8 (Bannerslund, lörd 9.05)
Ytterligare en tidig morgon ute i Bannerslund... Motståndet denna gång var Korsvoll som dagen innan hade spöat Stryn med 13 bollar och FFI med 8. Vi visste att det var ett riktigt handbollslag vi mötte och att det skulle bli tufft att vinna men vi spände bågen och försökte så gott vi kunde. Tjejerna gjorde en kanonmatch och krigade på ordentligt. Vi lyckades hålla jämna steg med norskorna nästan hela matchen och spelade som vanligt grymt försvarsspel. De mål som trillade in var allt som oftast kontringar eller skumma inspel till deras linjespelare. Att bara förlora med 6 mål mot det lag som kom fyra i hela turneringen gör nog denna till vår bästa match i turneringen. Det kan ju tilläggas att de vann sin kvartsfinal i a-slutspelet med lika många mål så rent tekniskt skulle vi ju kunnat vara där.
Match 4: AMTV:2 vs SHK 9-14 (Abildgård, lörd 12.25)
Match 5: SHK vs FFI 7-15 (Idreattshallen, lörd 21.40)
Efter en del huvudräkning från ledarhåll så insåg vi att hur matchen än slutade så skulle vi komma fyra i gruppen så taktiken var simpel:
"Spar på krutet. Ta inga onödiga risker. Sätt er på bänken och vila om ni är lite trötta."
I teorin en väldigt enkel sak men som bekant blir det oftast inte som man tänkt sig. Vi börjar bra och tar ledningen genom ett par enkla mål. Det bjuds på lite målgester från alla möjliga håll och matchen rullar på. Så kommer då sista sekunden i första halvlek... Vår kapten råkar träffa en tjej i bröstet med en boll på ett frikast och domaren får ett spel! Rött kort till stackars Ellen och det blir raseri från ledarbänken. "Kom hit nu så ska jag prata med dig!" får Fredrik ur sig från bänkplats och för en kort stund trodde jag nog att andra röda var på gång. Vi fick tillslut acceptera idiotens beslut och spela av andra halvlek också.
Då, någonstans i mitten av andra halvlek, så gör Frida ett genombrott och gör mål. Problemet är bara att hon landar på utsidan av vaden och får en rejäl smäll. Hon får ont och vi beslutar att hon sitter resten av matchen. Ellen borta, Frida skadad. Ok, vi spelar med fem utespelare då. Med två av våra större spelare borta blev det tufft i försvaret och siffrorna sprang iväg. Men som vi sa innan matchen, vi skulle ju sluta fyra oavsett...
Efter matchen så var det många frågetecken som var tvungna att redas ut. Var Ellen avstängd nästa match? Skulle Frida kunna spela mer? Fanns det mer att ge från övriga tjejer som fick slita hårt i Ellen och Fridas frånvaro? Vi fick helt enkelt sprida ut oss för att lösa problemet. Annelie fick ta töserna till skolan för att sova. (Vi skulle ju spela match kl. 8.00 ute i Strandby nästa morgon...) Fredrik fick stanna kvar i Arena Nord för att vänta på beskedet om Ellen fick spela nästa match eller om hon var avstängd. Jag fick hoppa in i bilen och köra Frida till Hjörring för att kolla upp hennes ben.
Det är ungefär fyra mil till Hjörring från Fredrikshamn. Roadtrip i Danmark säger man ju aldrig nej till. Väl framme i Hjörring skulle man ju hitta Sjukhuset också, eller Sygehuset som danskarna säger. Vi fick stanna till på en mack.
-"Undskyld! Hva ligge Sygehuse?"
-"Kör fram til Lyskryss, sen höjer, sen ragt from. Sen aer do framme."
Lätt som en plätt. Vi hittade sjukhuset och gick in. Som vanligt så blev vi skickade kors och tvärs i det på tok för stora sjukhuset innan vi blev satta i ett stendött väntrum där vi satt över en timme innan vi såg skymten av någon annan patient. Det enda vi kunde göra var att vänta och räkna hur många gånger sjukhusets enda sjuksköterska körde igenom hallen med sitt eldrivna färdmedel.
Runt ett på natten blev det helt plötsligt liv i luckan. Först trillade två pensionärer in i väntrummet och fick genast gå in i nästa rum där de fick hjälp... Särbehandlade de svenskar tro?!?... Strax efteråt kom det in en liten yngling med sönderslagen haka. Med sig hade han sin vidriga lilla flickvän som envisades med att hålla en halv cigg i handen som inte ens va tänd... Skumt folk i Danmark helt klart... Efter att de fick hjälp så var det äntligen vår tur. Läkaren konstaterade att Frida hade fått en "Spraengning i fibrene" eller som vi tolkade det en blödning i muskeln. Det var enligt läkaren inga problev att spela med den skadan bara det inte gjorde så ont så vi åkte från Hjörring med ett positivt besked till slut.
På vägen hem lyckades vi med något så ovanligt som att se två cyklister krocka på cykelvägen i det bäcksvarta mörkret. Då höjdes ju förstås humöret lite och när man dessutom fick beskedet att Ellen INTE var avstängd så kunde man somna gött sen. Klockan var väl då ungefär 2.15 och man skulle upp 5.45 ungefär så det var dags att sova...
Slutspel:
16:delsfinal: SHK vs Nossebro IF 5-13 (Strandby, sönd 8.00)
Laget var fast beslutna att gårdagens negativa händelser inte skulle få påverka dagens matcher. Från första passningen så fanns vinnarviljan där hos samtliga spelare och med SHK:s numer legendariska försvarsspel hade Nossebro inget att sätta emot. Promenadseger skulle det stå om det rapporterades om denna match i Aftonbladet.
8:delsfinal: SHK vs Stord Handball:2 12-10 (Strandby, sönd 11.15)
Om man inte hade märkt det innan så märkte man det tydligt nu att tjejerna började bli trötta. Vi krigade inte längre mot andra lag och hur de spelar utan fokus nu var mer mot att få igång muskler, hjärna och vilja inför varje match. Att få spelarna att äta, vila och bara ta det lugnt var allt vi lade fokus på mellan matcherna. När väl domaren (en bjässe på 130 kg iklädd en, för helgen passande, skrikgul, tight tröja) blåste igång matchen så kändes det ändå som att tjejerna var förberedda och redo för match.
Även denna match kontrollerade SHK från start till mål. Det enda problevet för de röda var att Stord spelade med åtta spelare och vi sju. Pajasen i gult hade nämligen bestämt sig för att göra matchen gämn oavsett hur överlägsna vi var. Utvisningar för att man nuddar motståndarna, solklara tramp som han blundar för, ja allt ni kan tänka er dömnde han för... Som ledare är det svårt att hålla tungan rätt i mun en sån här match så en och annan groda hoppade nog ur... (Tur att domaren hade glömt hörselapparaten hemma kanske...) Vinst iaf till slut med 12-10!
Kvartsfinal: SHK vs Ellerbek TSV 6-15 (Abildgård, sönd 14.35)
Vissa säger att man ibland går på hälarna när man är trött. Vi gick nog på lårbenshalsarna vid det här laget. Åtta slutkörda SHK:are mötte ett betydligt piggare Ellerbek TSV och matchen kunde bara sluta på ett sätt. Visst, med lite flyt skulle vi kanske kunnat hänga med lite längre i matchen men det är orimligt att ens tro att vi skulle kunna vinna den matchen med den status vi hade. Alla tjejerna gjorde så gott de kunde och med trötthet kommer självklart sämre humör så det blev lite upprörda kommentarer till varandra i sista matchen men det beror som sagt på trötthet och inget annat. Jag tycker ändå att vi höll ihop det någorlunda i matchen och spelade av den med värdighet och kunde gå från hallen stolta över vår insats. All heder åt tjejerna helt klart.
Summering:
- Vi vann tre, en oavgjord och förlorade tre. (Jag räknar inte med FFI-matchen som vi inte tog på allvar.) Detta betyder att vi slog lika många lag som vi förlorade mot och det är iaf jag nöjd med.
- Alla våra utespelare gjorde mål! Visst, mål är långt ifrån allt i handboll men det känns ändå alltid skönt att känna att man är med och producerar, även i målprotokollet.
- Inga av våra tjejer lyckades ta sig till landskampen men tre av Boråstjejerna lyckades... Konstigt eftersom vi kom längre än Borås i slutspelet och i mitt tycke hade spelare i vårt lag som absolut hade chansen.
- Mer hjärta än det som tjejerna visade under helgen är svårt att få tag på. Snacka om att kriga till sista sekund.
- Belle kommer nog kräkas nästa gång hon ser ett gäng handbollar i en handbollssäck så mycket som hon fick bära runt den under helgen :P
- Johanna gör en kanonturnering i Annas frånvaro. Alltid gött att veta att när vi tappar en stjärna så finns det en till där som gör jobbet.
Phew... Det blev ett par rader till slut...
Tack tjejer för en kanonhelg. Tack Annelie för att du tog hand om "de små kycklingarna" när vi fick vår skönhetssömn på annan ort. Tack föräldrarna som hejade på i med- och motgång.
Over and Out.
//Dr. Phil aka Anders B.
Kommentarer
Trackback
